Precis hemkommen från gårdagens lan. Trött och jevlig, med E. Helt klart värt det dock, med tanke på allt awesome folk, tard humör och massor av spel. Känns lite synd att min blyghet begränsar mig, vilket gör att jag har en tendens att dra mig tillbaka. De säger att sånt växer bort, men vad händer om man aldrig vill bli vuxen? Ska alltid vara lika konstig och skratta åt mina egna skämt som ingen förstår sig på :C 

Är för övrigt så dingade min präst 80 för någon timme sedan, med lite hjälp från Herr Svante, aka Hans och hans följeslagare Fredda, creds to you. Kärlek och såndär homokrafs. Nu ska jag gå och sjunga lite för mig själv och spela Ocarina of Time i min rosa outfit~

Hårdaste tröjan, någonsin.